Min son har lyckats.....igen

Jaha då var det dags för gips igen då...inte på mig men på Jimmy, närmare bestämt ett finger..igen.
Han var och spelade fotbolls- DM i Katrineholm i söndags, 3 matcher. I mitten av andra matchen får han en boll lite tokigt på fingret, men men. En match var ju kvar att spela. När vi ska åka hem visar han fingret, jaha säger jag, ska vi stanna på akuten på vägen hem? Nej...så ont gör det inte!
Kollar fingret på måndag morgon, det är inte så vackert, svullet och blått, men min kära son hade matte och det ville han inte missa så han åkte till skolan.

Halv sju på måndagkvällen besökte vi akuten...han röntgades och blev förvisad in i gipsrummet...fingret var brutet.

En fråga jag ställer mig....hur FAN kan man spela en match med brutet finger när man dessutom är målvakt????

Så nu vänta gips i 3 veckor, ingen träning och inget bilkörande..stackar liten!!
Men han slipper ju diska...alltid något!

Nåt kul oxå!

Måste ju bara skriva om något kul oxå...
Min älskade son har blivit stor...han klarade körkortet igår. Tänk att han är 18 år,,tycker fortfarande inte att det är så länge sen han var lite och tultade omkring här men men åren går.

GRATTIS JIMMY!!!

Han fattas!

I lördags var vi och fikade hemma hos Nicklas...kändes tungt att han inte var där själv...snacka om att han fattades, men samtidigt får man se det som ett steg i bearbetningen över hans bortgång. Men det var skönt att sitta och prata med Veronica och Steffie. John, Ullis och barnen var oxå där.
Senare på kvällen var Ullis och jag till kyrkogården och tände ljus...känns då fruktansvärt fel och tänka att han ligger där under alla ljus och dekorationer. Vill ju att han ska vara här bland oss...men så blir det ju aldrig mer.

Undrar när det ska sluta göra ont?